Always look on the bright side of life!

... som mina föräldrar sa till mig. Nu har vi gått fem kilometer igen för att komma till McDonalds och gratis wifi. Jaja hursomheslt, fyra dagars slit på äpplefarmen räckte för oss. Inte för att jobbet var för slitsamt eller för att chefen va outhärdlig som vi trott (han va riktigt trevlig mot oss faktiskt, kan ha göra med att vi va svenskar) utan de berodde helt på betalningen som va urkass rent ut sagt. Vi hade fått förklarat för oss och trodde att vi skulle få minst tre gånger så mycket betalt, så vi går helt enkelt back på att stanna kvar. De va helt klart värt att va här några dagar (med betoning på några) o se landsbygden men de som va absolut bäst va att se Fredrika köra traktor :) Nu är planen att ta idag ta oss in till Brisbane igen och anmäla oss (inte Emma som åker tillbaks till Manly) hos en hospitality-agent som förhoppningsvis kan fixa jobb åt oss inom restaurang och café branschen. Jag och fredrika kommer va tillbaks i Manly runt den första mars.

Kl fem på morgonen och svinkallt, då är man jättesugen på att plocka äpplen. Dessa korgar på magen samlar man äpplena i :)


Första rasten kl 9 och dags för frukost nr två.


Såhär stora va en "bin" som vi packade äpplena i, vääldigt stora. Man fick 60 dollar per bin (som vi sedan delade på tre) och vi plockade ca tre bin per dag vilket gav oss ca 60 dollar om dagen vilket är ca 390 kronor för en dag för slit i nio timmar. pju. Det tog oss sån tid eftersom vi va tvungna att leta efter dom bra äpplena, stora och röda. Annars blev chefen arg.


Vår supermorderna traktor.


Här står jag och lurar i äpplebuskarna...


Tittut


äpplen äpplen äpplen äpplen äpplen äpplen äpplen äpplen äpplen äpplen


Ekipaget!! :) Fredrika är king på traktor! En syn som lätt kommer hänga med hela livet!


Trötta flickor i väntan på bussen hem sista dagen på farmen.

Så nu sitter vi alltså här o väntar först på vår lönecheck som vi hoppas stämmer, och sen på bussen tillbaks till Brisbane som går kvart över fyra. Själva farmlivet har vi konstaterat var inte något för oss, men livet löser sig.
Just nu är de bara väntan på att Erik ska komma hit!

/A






Kommentarer
Postat av: Mamma

Nu tycker jag faktiskt lite synd om dej. Tråkigt att jobbet inte gav mer betalt för ni såg ut att ha kul, fina bilder! Kramar!

2010-02-12 @ 12:30:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0